Slutligen fri

Vila tyst och reparera rehalibitera alla skador med tiden. Alla nickar och säger att det blir bra. Men det är svårt att tro med all rivighet och trasighet i fallet. Nickar ändå. Allihopa. Hoppas. Pekar långt bort på sommarfåglarna som flyger bort från kylan. På avstånd. På sikt. Så småningom. Alla ler uppmuntrande. När de kommer tillbaka, fåglarna och tar med sig hälsan - det är då solen skiner igen. Och det fejkade hoppet blir äkta och drömmarna lappas ihop. För att stå på egna ben. Och lova riskfritt. Vinden blåser och det är bara att andas frihet igen. För lyckan skrattar igen. Och styrkan är på rätt sida.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0