LUCY

Won't tell anybody
about the happy endings
we created
in shapes of air
and thoughts

Sökandes rätt fokus. Kippandes efter andan viskandes hoppet. Instängd på rummet gråtandes för att samla mod inför mötet med massan och kraven. Väld dold i anonymitetshavets stormvågor. Du behöver inte bry dig om vem de tror att du är så länge du inte tappar bort dig själv.

Om alla drömmar som förväntas drömmas egentligen aldrig har funnits. Om problemet är att det inte finns någon dröm att uppfylla här. Om faktumet ropar högt om att det inte finns något att låta slå in. Av klassisk måttstock. Då står jag plötsligt där med en tämligen ovälkommen insikt. Fly med vinden ni, blås bort fort. Snart känner ni stormen i nacken. Spring, tänk inte, känn inte. Andas sedan, senare. Jag står kvar här.

scchhh! Hör ni tystnaden? Sccchhh sccchhh! Lyssna på friheten. Noga SCCHH! Hör ni inte frånvaron och lugnet som andas ljudlöst? Sccchhh! scchh... Passa på att lyssna. För sedan kommer tystnaden smita ut genom bakdörren för att aldrig komma tillbaka. Scch! Detta är er chans med tystnaden och ensamheten. Passa på att lära känna den sccchh. Scccchh! Innan den smiter. Schh. Vad var det jag sa

say goodbye to whispers in my dreams and the shadow of face
to protect
flowers of plants we can't even see
in blindness

parts
and pieces

Knowing thinking changing my plans. Breathing deep. Feeling it in my fingers. Breathing slowly. Catching myself, my thoughts - happy to know their mine to keep. Closing the door to make sure that my ideas will stay in this room. If you open your eyes you will see me. I'm at the third floor. Looking out through my window. Glass, air och a couple of meters between us. I am up here - the world is walking, I'm not moving. Blowing me a bubble of imagination. Powh.