LUCY

Vi vill förstå andra men vi förstår kanske inte ens oss själva. Vi är så spännande att det inte är klokt. Det är bara det att vår omgivning inte till fullo förstår oss. Om de bara hade förstått vilka genier vi var! Eller så bestämmer vi att vi har hittat en diamant fast det kanske är en kolbit. Men vi bryr oss inte för vi ser potential! Skönt att det är molnigt - så vi inte yrar och bländas. När skuggan faller backar vi in i den för det känns tryggt. Ingen vet vilka vi egentligen är, men det hör till och vi är rätt nöjda i alla fall ändå trots allt.