LUCY

Vi vill förstå andra men vi förstår kanske inte ens oss själva. Vi är så spännande att det inte är klokt. Det är bara det att vår omgivning inte till fullo förstår oss. Om de bara hade förstått vilka genier vi var! Eller så bestämmer vi att vi har hittat en diamant fast det kanske är en kolbit. Men vi bryr oss inte för vi ser potential! Skönt att det är molnigt - så vi inte yrar och bländas. När skuggan faller backar vi in i den för det känns tryggt. Ingen vet vilka vi egentligen är, men det hör till och vi är rätt nöjda i alla fall ändå trots allt.

Jag är inte rädd för att vara ensam. Jag uppskattar den självvalda ensamheten. Den fria ensamheten som ger andrum och pauskänsla. Den isolerade ensamheten som ger utrymme för kreativa flow och och dagdrömmar och tankevågor. Beslutet och viljan att vara kontaktbar eller inte. Ser på livet som på distans för att känna efter om jag vill vara med, påverka och göra direkta avtryck. Men så längtar jag efter att få välja ensamheten. Och gömmas men synas beroende på känslan som inger sig. Ensam frihet med djupa andetag.


Det blommar än.

Alla har så mycket åsikter, spekulationer, idéer, fantasier och övertygelser att vi blir trötta. Solen lyser starkt och de kisande ögonen ger huvudvärk. Men vi klappar händerna, hummar och nickar glatt - vi gillar ju det! Och vädret är perfekt. Ljumma brisar lättar sinnesstämningar och fläktar bort nojighet och ältande. Petitessernas konturer blir synliga och deras verkliga storlek uppenbaras. Och vi står där och inser det. När rastlösheten viskar tyst tyst låtsas vi inte om den. Fast vi vet att den är på besök igen. Och nu är det bäst det händer något storslaget, som ingen ens behöver fatta eller se. Det skapas nog inga mästerverk utan en bra grund. Och långsam solning ger långvarig bränna. Det är därför vi inte kör vassa kurvor eller chansar nuförtiden.

Jag vill simma på djupa vatten. Under ytan, ner mot botten som inte finns, för att fånga djupare förstålse och sänka fasta ankar. Släppa kontrollen och använda Din syrgastub. Mer och mer av Dig. Nära Dig blir jag stark. Och jag behöver aldrig vara ensam. Du, Gud är klippan jag står på. Min Gud sviker aldrig.

Måste alla försöka vara så fräsiga och hippa hela tiden. Blir paranoid och skeptiskt. Fejk är självlysande och syns till och med i mörkret. Sluta härmas, kopiera och smygcitera utan källa. Ni spinner världen runt runt så man blir snurrig av alla lysande bekräftelsebehov i skrikmörkret. Gillar dig bäst när du släpper stirrblicken, slutar scanna världen efter framgångsrika lookar och lägger ner låtsaslekandet. För alla är så sköna i alla fall, i sig själva. Och det är ju det vi gillar. Väl.

Lite i taget. Som att krydda med alla kryddor i skafferiet för att man så himla gärna vill att det ska smaka gott. Då flyr vi vind över våg bortåt illa kvickt. Det är myckenheten som skrämmer och avskräcker. Det är då vi rynkar på ögonbrynen och blir skeptiska och misstänksamma och ändrar oss. Det fläktar mycket dessa dagar. Och vinden bär doften med sig, för att vi ska kunna avslöja baktanken. Blow my mind. Det regnar inte bort.

Prettiness we waste. "See me! Hear me! I'm walking my best, looking my best, smiling my best!" The silent cries fills the air. You can't breath because you're fighting so hard to keep your smile over the surface. And nobody notice your hair. You did your best. And there's a new chance waiting for you tomorrow. It doesn't matter how hard you fight. You will never be satisfied. A pretty heart is wasted in a lost game. Where's your hope little dreamer? Being free is a winner's spirit. Having the right focus is a key. And then we dream bigger and reach higher. We say: maybe we can do it! This is a better path

Den sköna känslan av att vara lycklig på ett lugnt och harmoniskt sätt. Tillfreds, nöjd och förväntansfull. Alla gillar den intensiva bubbellyckan. Men den kommer sporadiskt och i perioder. Den fridfulla, djupa lyckan är så skön. Mer av Gud. Djupare lycklighet.

Oui oui si si c'est la vie breath! A cup of tea. Discussing books. Dreaming high. Whispering dreams - We can hear you brave boy. Swing it and jump. Joy is around the corner sweet heart. This is what we do. Late is too late for early. There's always time for dreaming those days. Squint when sunshine says hello.

Glada dagar, framtidstro och idéhopp. Ibland bestämmer jag mig för att gilla något på förhand, innan jag fått se eller uppleva det. Kanske just för att åsikten är min egen och att ingen annan skriver regler och sätter tidsbegränsade marginaler utifrån logiska slutsatser och generella uppfattningar. Smygaktig frihet. Som ingen bryr sig om. Men som grundar sig på mitt enda omotiverade beslut, vilket jag inte behöver försvara ett dugg. Skönt.

look after the locked that were unlocked lucky dreamer

Vila tyst och reparera rehalibitera alla skador med tiden. Alla nickar och säger att det blir bra. Men det är svårt att tro med all rivighet och trasighet i fallet. Nickar ändå. Allihopa. Hoppas. Pekar långt bort på sommarfåglarna som flyger bort från kylan. På avstånd. På sikt. Så småningom. Alla ler uppmuntrande. När de kommer tillbaka, fåglarna och tar med sig hälsan - det är då solen skiner igen. Och det fejkade hoppet blir äkta och drömmarna lappas ihop. För att stå på egna ben. Och lova riskfritt. Vinden blåser och det är bara att andas frihet igen. För lyckan skrattar igen. Och styrkan är på rätt sida.

Drömmar och sagor och verklighet. Vi begränsar oss själva. Klä dig i vingarna och flyg dit du vill, om du vill. Drick djupa klunkar mod och lita på Gud. Då kommer vingarna bära uppåt och din skugga kommer slå molnen ovanifrån. För livet är kanske en saga ändå. Om man ser på det genom rätt fönster.

Önskan om att fly sin väg ett tag. I ensamhet. Samla sig. Och sedan komma tillbaka. Som om man skulle komma ikapp. Som om man skulle få insikt. Som om bitarna skulle falla på plats. Nej det är ett jagande efter vind. Eller en jagande vind. Som blåser bort. Oss. Sedan kan vi le brett och vinka. Men det kommer en tid i tiden när vi blir fria igen.

För du vet vad du vill fast du inte kan förklara det eftersom den känns alldeles för abstrakt samtidigt som det är onödigt specifikt och smalt. Du vet exakt, utan att kunna förklara för någon, och kämpar frenetiskt efter att kunna greppa det, att föra hjärtats känsla ner på papper, i ordformat. Och så går det inte. Och du önskar någon kunde läsa dina tankar en sekund. Men bara en sekund.