LUCY

Alla har så mycket åsikter, spekulationer, idéer, fantasier och övertygelser att vi blir trötta. Solen lyser starkt och de kisande ögonen ger huvudvärk. Men vi klappar händerna, hummar och nickar glatt - vi gillar ju det! Och vädret är perfekt. Ljumma brisar lättar sinnesstämningar och fläktar bort nojighet och ältande. Petitessernas konturer blir synliga och deras verkliga storlek uppenbaras. Och vi står där och inser det. När rastlösheten viskar tyst tyst låtsas vi inte om den. Fast vi vet att den är på besök igen. Och nu är det bäst det händer något storslaget, som ingen ens behöver fatta eller se. Det skapas nog inga mästerverk utan en bra grund. Och långsam solning ger långvarig bränna. Det är därför vi inte kör vassa kurvor eller chansar nuförtiden.

Jag vill simma på djupa vatten. Under ytan, ner mot botten som inte finns, för att fånga djupare förstålse och sänka fasta ankar. Släppa kontrollen och använda Din syrgastub. Mer och mer av Dig. Nära Dig blir jag stark. Och jag behöver aldrig vara ensam. Du, Gud är klippan jag står på. Min Gud sviker aldrig.

Måste alla försöka vara så fräsiga och hippa hela tiden. Blir paranoid och skeptiskt. Fejk är självlysande och syns till och med i mörkret. Sluta härmas, kopiera och smygcitera utan källa. Ni spinner världen runt runt så man blir snurrig av alla lysande bekräftelsebehov i skrikmörkret. Gillar dig bäst när du släpper stirrblicken, slutar scanna världen efter framgångsrika lookar och lägger ner låtsaslekandet. För alla är så sköna i alla fall, i sig själva. Och det är ju det vi gillar. Väl.

Lite i taget. Som att krydda med alla kryddor i skafferiet för att man så himla gärna vill att det ska smaka gott. Då flyr vi vind över våg bortåt illa kvickt. Det är myckenheten som skrämmer och avskräcker. Det är då vi rynkar på ögonbrynen och blir skeptiska och misstänksamma och ändrar oss. Det fläktar mycket dessa dagar. Och vinden bär doften med sig, för att vi ska kunna avslöja baktanken. Blow my mind. Det regnar inte bort.