LUCY

Vi vill förstå andra men vi förstår kanske inte ens oss själva. Vi är så spännande att det inte är klokt. Det är bara det att vår omgivning inte till fullo förstår oss. Om de bara hade förstått vilka genier vi var! Eller så bestämmer vi att vi har hittat en diamant fast det kanske är en kolbit. Men vi bryr oss inte för vi ser potential! Skönt att det är molnigt - så vi inte yrar och bländas. När skuggan faller backar vi in i den för det känns tryggt. Ingen vet vilka vi egentligen är, men det hör till och vi är rätt nöjda i alla fall ändå trots allt.

Jag är inte rädd för att vara ensam. Jag uppskattar den självvalda ensamheten. Den fria ensamheten som ger andrum och pauskänsla. Den isolerade ensamheten som ger utrymme för kreativa flow och och dagdrömmar och tankevågor. Beslutet och viljan att vara kontaktbar eller inte. Ser på livet som på distans för att känna efter om jag vill vara med, påverka och göra direkta avtryck. Men så längtar jag efter att få välja ensamheten. Och gömmas men synas beroende på känslan som inger sig. Ensam frihet med djupa andetag.


Det blommar än.